Efter nederlaget på banken har jag hunnit lugna ner mig, jag blev så otroligt arg att det var helt otroligt. Nu står min karl och rensar ur sitt skåp med kvitton, pärmar med papper och en massa annat krafs. Det är roligt hur Micke och jag är varandras motsatser på vissa punkter; han vill ha det rent och snyggt på ytan och jag är den som inte har några problem om några klädesplagg ligger på golvet. I lådor, skåp och dylikt har han inget emot en himla röra, men för mig gör det ont i kroppen när det är oreda där. Jag vill ha saker uppställda i storleksordning, liknande saker på samma ställe och så vidare.

Jag skakar på huvudet åt hans "måsten", och han gör detsamma åt mig, haha. Det är så skönt att ha någon som är så otroligt olik mig själv, men som genom det kompletterar mig.